Bokrecension.

Idag handlar det mest om böcker.

Är äntligen klar med del två i serien om Revelation Space/Chasm City. Tegelstens-sci-firomanen Chasm City av Alastair Reynolds. Fruktansvärt spännande bitvis, även om jag är sjukt nyfiken på Sky's Edge och hur livet där fortskrider i takt med att inbördeskriget rasar. Jag kommer länge ha mardrömmar om otäcka Hamadryads, som återuppväckt min ormfobi även om de är kanske tusen gånger större än en huggorm och egentligen är allergiska mot människokött.

I boken möter vi konsekvenserna av två virus, dels Sky Haussmann-viruset, som skapats av Church of Sky, och yttrar sig dels genom stigmataliknande blödningar i handflatan och dels genom drömmar om Skys liv under resan med Santiago i Flotillan. Vi får också se konsekvenserna i stor skala av the Melding Plague, viruset som drabbar kaptenen i Revelation Space. Det är svårt att inte tycka synd om huvudpersonen Tanner Mirabel/Cahuella, som brottas med identitetsproblem vi inte kan förstå som inte stulit någon annans minnen och glömt det. I den första boken är det lättare att se ifrågasättandet av genusmönster, men jag tror man kan se det även här om man läser lite mellan raderna. Zebra är en klar queerpersonlighet som inte har bestämt sig för varken vilket kön hon helst vill ha eller om hon ska modifiera sin kropp till en zebra eller stanna som människa. Hon saboterar dessutom överklassens jakt på arbetarklassmedborgarna.

Det  är lättare att se den traditionella klasskampen i det korrumperade och anarkistiska Chasm City, där överklassen härskar från sin upphöjda position, Canopy, bland huskroppar förvridna av viruset, medan arbetarklassen slåss för sin överlevnad i Mulch och det ständiga regnet. Den riktiga underklassen representeras av de genetiskt manipulerade grisarna, som kan gå upprätt, men som fortfarande bespottas av människorna som lever i Mulch.

Mirabel/Cahuella fyller dock en roll som man kunde tro sedan länge skulle vara utrotad, som något slags rättfärdighetens riddare när han väl inser sin sanna identitet. Då börjar också flickorna att flockas kring honom, även om både Zebra och Chanterelle egentligen dissat honom när han visat sig inte vara intresserad av dem på något varmare sätt än som vänner. Kanske är det Sky Haussmanns storhetsvansinne/rädda-världeninstinkter som skiner igenom.

Nåväl, jag gillade i alla fall boken, den var ganska olik den första i serien, även om stämningen känns bekant.

Nu har jag börjat läsa Ego Girl, av Carolina Gynning. Den är lättläst och svår att lägga ifrån sig. Även om inte mina sympatier för henne växer så mycket och den egentligen inte ger så mycket tillbaka, är det en underhållande bok, åtminstone de första kapitlen jag hunnit läsa.

Oj, världens prettoinlägg, soft!

Dagens powerplay:
Datarock - P-P-P-Princess,
Dropkick Murphys - The Green Fields of France
och
Hard-Fi - Cash machine

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback