dagbok

And by nazifuck I mean you.

Jag började skriva värsta pretentiösa texten, men så orkade jag inte. För vi har vart och käkat mongolian barbeque med PAmperiet. Jag blev skitmätt för det var buffé..

Tanken till inlägget väcktes iaf när jag snackade m karin lite tidigare ikväll. Hon hade skickat ett argt meddelande för att jag inte kunde svara i telefon när hon ringde. Hon hade snackat med några gemensamma kompisar och insett att några av dem har en sjukt inskränkt syn på sina medmänniskor. Jag har nyss insett att nazisterna fortfarande lever och frodas i Linkan. Det är skit. Jag gillar inte att det finns nazister. Det som var syftet med hela inlägget jag tänkte skriva var hursomhelst att jag är lack och ledsen och besviken på att folk inte kan inse att alla inte har samma bakgrund, samma förutsättningar och samma sexuella läggning. Eller det som stör mej mest är att folk inte kan få vara som dom är ifred.

Jag är skitarg för att Nationalsocialistisk front får demonstrera i stan utan att bli angripna, bespottade, eller ännu hellre, förlöjligade. Medlemmar av NSFs stockholmsavdelning slår ihjäl folk som sitter i rullstol.

Det var bara det. Och tänk en gång extra innan du säger nåt skit om bögar, svartskallar, judar, jävla fruntimmer eller greker. Varenda jävel förtjänar att bli bedömd individuellt. Det innebär inte att alla är okej, men det innebär inte heller att du kan generalisera hur du vill. Då sätter jag fan ett jihad på dej (Jihad innebär för mig en kamp, bildlig eller bokstavlig, för något jag tror på).

För övrigt kan jag varmt rekommendera This is England, en riktigt fin film om kärlek, vänskap, ungdomar, våld, knark, mode, politik och bra musik. Men också om hur uppfuckad en kultur kan bli. Precis sånt som jag gillar att fundera på! Passar på att länka till en bra artikel på engelska Wikipedia om Skinheadskulturen.

Det blev ett skönt inlägg. Både pretentiöst och smånaivt. Som jag.